Ett moment att stryka från funderingslistan.

Anton har ju stått i kö för att börja på Elviras förskola i januari.

Igår fick vi reda på att han fått plats den 16 Januari.

Känns så skönt att veta att de hamnar på samma ställe och att Tommy kan börja jobba som planerat.

Samtidigt som det känns i mamma-hjärtat att lämna iväg honom.

Känns som han är liten bebis fortfarande.

Fast han börjar bli stor =/

Som barnskötare vet man ju att barnen har det bra på förskolan, samtidigt som man vet hur mycket barn det är i grupperna och som personal är det svårt att räcka till ibland, hur mycket man än vill.

Kommer han ta för sig? Kommer han kunna säga ifrån om någon är dum? Kommer han vara snäll mot de andra? Kommer de andra vara snäll mot honom? Jag vill att han ska ta plats-på ett positivt sätt.

Ja, ja... Hur som helst blir det säkert bra och det känns bra att han har storasyster på betryggande avstånd.

Det är ju trots allt 3 månader kvar

Mammas prins♥