Det känns inget bra =(

Tredje inskolningsdagen avklarad.

De enda två som jobbar 100% på Antons avdelninge är fortfarande sjuka.

De som han mest av allt behöver lära känna har han inte ens sett.

Och redan på fredag är det dags för vila.

Det går ju inte om han aldrig sett människorna förr (om de ens är friska då)

Då får man vänta till nästa vecka med det och nästa frdag är det Studiedag på förskolan, så det blir bara fyra inskolningsdagar då.

Vilket känns väldigt tråkigt, eftersom måndagen efter måste vi lämna barnen när de öppnar 6:30 och varken jag eller Tommy har möjlighet att vara hemma och "förlänga inskolningen".

Såklart måste man, så måste man, men helst inte.

Idag var det dessutom bara nya ansikten;

En från Elviras avdelning(som han iofs träffat en del), en specialpedagog, en Sfi-studerande och en Vikarie.

Därför var jag idag i valet och kvalet om man skulle säga hej då en stund, som det var tänkt.

Samtidigt som man inte vill lämna till någon han knappt träffat , vill man inte dra ut på det för länge eftersom tiden tickar på och det försvinner en hel inskolningsdag.

Så jag kunde inte riktigt koppla av eftersom jag satt och funderade på detta.

De andra två som inskolar samtidigt sa Hej då och då tänkte jag testa också.

Det fungerade helt okej, han blev lite ledsen, men jag hörde att det gick över när han kom in i lekhallen.

Jag satte mig i personalrummet och efter ca en kvart kom specialpedagogen och sa att han var ledsen och att det var bäst jag kom in.

Han hade dock inte varit ledsen under hela tiden, utan lekt och varit glad och blev mest ledsen när det var en annan pojke som grät och kom väl på då att mamma var borta, men tårarna sprutade och jag kände mig illa till mods.

Varför väntade jag inte till i morgon istället?

Åååååå....det känns inte bra.

Inskolningsperioden är JÄTTEVIKTIG för barnen, det är då de ska lära känna pedagogerna som ska ta hand om de hela dagarna och bli trygga med dem, så det känns som det blir pannkaka alltihop.

Självklart kan man inte hjälpa när personal blir sjuka, maximal otur att de enda fasta är sjuka samtidigt.

Och alla har varit väldigt trevliga, det är inte det.

Men det känns inte bra, detta.

Jag hoppas, verkligen de är på plats i morgon och att Anton finner förtrolighet i de, för tiden tickar på och jag vill inte vara en ledsen mamma mer =(

usch då... kram på dej...

Lika lite som man kan hjälpa att ens barn bir sjuka lika lite kan du hjälpa att ordinarie personal under inskolningen är sjuka å även om det är olägligt så hade jag i ditt fall valt att förlänga med några dagars inskolning fastän det inte skulle va lägligt på jobbet... kram på dej och hoppas det känns bättre för dig snart...

usch då... kram på dej...

Lika lite som man kan hjälpa att ens barn bir sjuka lika lite kan du hjälpa att ordinarie personal under inskolningen är sjuka å även om det är olägligt så hade jag i ditt fall valt att förlänga med några dagars inskolning fastän det inte skulle va lägligt på jobbet... kram på dej och hoppas det känns bättre för dig snart...