Dags att skriva av sig.....

Okej. Vet inte vart jag ska börja 🤔 Kan börja med att "förklara" mig om varför jag tänkte skriva om det som händer ...

 Har alla andra med det att göra? Ska man skriva så privat? Bryr sig någon? 

Det har ingenting med saken att göra egentligen , för jag skriver för min egen skull och kanske för någon annans, men det blir som terapi för mig att sätta ord på allt och få dela med mig till andra.
Ni som följer mig på instagram har lite koll på att jag inte är mig själv och där har också blivit en slags dagbok att sätta ord på saker och dela med sig ❤️
Hur som helst så grundar det sig (för att leka hobbypsykolog) i att jag har höga krav på mig, vill leverera, gå all in och känns att jag gjort mer än mitt bästa för att tillvaron ska vara meningsfull. Det värsta jag vet är att göra saker halvhjärtat.. 🤨
Jag har titt som tätt haft människor runt mig som blivit utmattade , sjukskrivna och mått dåligt över detta såklart .
Själv har jag alltid tänkt att har jag klarat att arbeta 17 år på förskola utan att ha hamnat där så kommer jag inte trilla dit. Jag fixar allt !💪🏻💪🏻 Trodde jag.

Det har smygit runt hörnet förut , särskilt på hösten när man kan dippa i vanliga fall. Men jag har lyckats lura iväg det då.
Men nu har jag bara lyckats delvis med att "lura iväg det" 🤥

Jag vill inte påstå att jag "gått in i väggen" eller blivit "utbränd"... möjligtvis touchat väggen lite grann eller möjligtvis blivit lite vidbränd. Men definitivt vill kroppen säga mig något 🚩
Det får jag börja acceptera .. fast det är skitsvårt.  
Det började komma ikapp mig för några veckor sedan då jag började tappa fokus , hade väldigt lätt till gråt och eftersom jag är världens kontrollmännisla började tappa kontrollen och till sist bröt ihop på riktigt en morgon på jobbet, då min kollega "skickade hem mig" 💜💜💜
Detta är 2,5 vecka sedan nu.
De första dagarna sov jag bara i princip , senare den veckan var jag vaken men i soffan med Netflix ...
(null)

På inrådan av alla runtomkring jagade jag också vårdcentralen efter en läkartid.
När Tommy kom hem från jobbet (jag är fortfarande på första veckan) fick han rasta mig lite i svampskogen.. det var skönt att komma ut men jag blev sjukt yr...
Väldigt svag och energilös. På kvällarna var det oftast bättre, då kände jag mig ofta som vanligt och hoppades att detta bara behövdes en veckas vila för att sedan vara med i matchen igen 🙏
En lördag  med lång (men långsam) promenad genom Kortedala gick helt okej 
(null)

(null)

Medan en söndag en kortis i skogen blev jättejobbig 😓
(null)

En tur till läkaren på måndagen , en vecka efter jag gått hem från jobbet konstaterades att jag skull börja jobba lite redan den veckan (förra) 50%.  Det kändes bra då, för jag VILL ju orka, jag vill vara som vanligt igen .. såklart. Och jag är inte den som har is i magen och kan vänta. Så detta kändes jättebra ... snart skulle denna svacka vara över 🙏👏🏼🙌🏼

Jag gick och la mig med en bra känsla till något jävla ångestryck väcker mig som en käftsmäll 02:45 och sedan spenderar resten av natten/morgonen med att bara lipa fram till klockan 7 då jag är i desperat behov att prata med någon och får tag i min kollega och vi bestämmer tillsammans att jag inte är redo än 😝
Suck.. tillbaks på ruta ett och får jaga läkaren igen som på fredagen ändrar så jag är hemma på heltid en vecka till (denna veckan).
Och i princip en vecka nu har det varit en bergochdalbana ... ena stunden som vanligt , nästa yrsel, nästa ångestkänslor som kommer krypande inifrån och nära till gråt, noll energi och svag, till att på kvällen kännas som vanligt igen 😣😔😩😥😭😤😖

Helgen som var kunde jag vara hemifrån max en timme innan det blev för jobbigt med yrsel och trötthet.

I måndags (förrgår) var det dags för psykologbesök (mitt första någonsin ) inne i stan. Inget jag kände obehag eller var nervös för.. det skulle bli skönt att prata av sig.
Men bussresan var katastrof .. darrig , yr, illamående och ville bara gå av.. Kom fram till mottagningen till slut och fick där det närmsta panikångestattacken jag någonsin varit. Svettades, blev väldigt yr, hjärtklappning och kändes som jag inte kunde andas.. jag trodde jag skulle svimma eller dö 😨😨😨
Som tur var var det min tur då och det gick över 🙏💜
När jag berättade att jag skulle börja jobba lite smått nästa vecka tyckte hon inte det.. några veckor till tyckte hon. Själv är jag helt vilsen i detta och ska till läkaren imorgon igen.
Också helt jättejobbigt för mig som vill ha koll på mitt liv.. gärna en bra bit framåt vet ju ni som känner mig. Planera saker är jag expert på 😉😉
Nu vet jag inte ens hur mitt liv ser ut ikväll eller imorrn ... det kan vara jättebra.. eller skitjobbigt.
Oron att ha en skitdag på lördag när jag och Tommy ska ut och äta, titta på
Thomas Järvheden och bo på hotell , som vi planerat ett halvår. Det hoppas jag verkligen vara något som ger mig mer energi än det kommer ta ❤️❤️❤️

När psykologen pratade sjukskrivning flög det ur mig; "Men jag är ingen sådan som blir sjukskriven" .... Det hade hon hört många gånger förut tydligen 🙈🙈🙈
Men det är sant ... när jag gick hem från jobbet känns det som ett nederlag för mig, känslan av att ge upp och det gillar jag inte . Sedan att vara hemma länge från jobbet.. det går ju inte !!
Och hur vet man om det är på väg att vända
när man har en bra dag eller om det bara är högst tillfälligt? För när jag mår bra på riktigt vill jag bara att allt ska bli som vanligt igen 😭

Som sagt i detta läge är jag och det var skönt att sätta ord på det.
Jag är inte ute efter att någon ska tycka synd om mig eller något. Bara dela med mig och få ur mig saker.
Hoppas ni orkade läsa , det blev lite långt 🙈💜

NU ska jag orka mig upp och äta frukost hoppas jag 😬


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0