Var är utmaningen ?

När E och T var på möte med läraren innan skolstart bestämde de att hon skulle få lite utmaningar i läsläxa då hon redan läser allt.
Idag kom första läxan och det känns då inte som att detta var en utmaning;

Man kan inte ge samma till alla.
En del har svårare, andra lättare.
Men för en som redan läser Lasse-Maja böcker själv och långa ord behöver mer än så här.
Annars vet jag en som kommer tappa lusten snart...

I dagens förskola med läroplaner som ska stimulera barns kunskap i både tal och skriftspråk samt alla pedagogiska barnprogram, borde skolan verkligen ge individuella uppgifter för att utmana och stimulera lärandet för det enskilda barnet.

#thatsmeinthecorner





Helgen som gick....

Fredagen bjöd ju som ni alla vet på strålande väder och på promenaden från bussen till bilen fick jag riktig fredagsfeeling ☀️☀️


Som vanligt på vår och sommar är jag bitter över bristen på en trädgård och altan.. Men vi fick göra det bästa av situationen och ta med oss vår oerhört lyxiga fredagsmat och grilla den ute 😁


Elvira klämde i sig nästan 3 stycken😂

Vid 20-tiden flyttade vi in i tv-soffan för att kolla in Dobidoo...

Lördag
 Igår drog vi mot Kungälv för att gå på kalas.. Eller barnen i alla fall.
Neo hade hinderba(r)nkalas i en gympasal...
Superkul 🎈🎁





Det var såklart fler barn där, men när de började komma smög jag och T iväg..
Dock inte så länge eftersom Anton inte verkar vara riktigt kalasmogen än.
Efteråt pustades det ut vid Ingetorpssjön där de som ville (barnen + Magnus ) fick ta sig ett dopp 💦





Sen vart det hem för att laga langos och inta tv-soffan (igen)

Söndag

Även denna dag har bjudit på sol, dock inte i sinnet då den mest präglats av konflikter 😏
En kombination av trotsiga , trötta barn och en morsa med pms-humör så blev det en mindre bra dag.
Efter en förmiddag med grejande åkte vi en sväng till Kåsjön för sommarens kanske sista (?) dopp i Sverige .
Men Elvira ville vara någon annanstans och Anton ville mest ha glass , så vi blev inte så långvariga 😁



Redan måndag imorgon och hela 5 dagar kvar till fredag.
Känns sådär faktiskt.. Dock är det idag exakt 1 månad kvar till vår resa .. Det känns bra 
💗☀️💗☀️





#självinsikt


Igår i bilen diskuterar kidsen hur många barn de ska ha.
Anton;

"Jag ska inte ha några barn, det är jobbigt för de bara tjatar ; "kan vi få i-paden, kan vi få glass, kan vi få en leksak " 




💗Ettakluddare💗

Igår började allvaret.
På riktigt.
Från ett års introduktion i skolans värld genom förskoleklassen är nu Elvira en tvättäkta ettakluddare 💗
I tisdags hade hon och Tommy samtal med hennes nya lärare och kom fram till att hon behöver ha en rejäl utmaning med läsandet, då hon redan läser allt själv.
Detta ska bli spännande och igår var det dags för upprop.
Jag och Anton hängde på;





Efter lite info och upprop fick föräldrarna inte vara med och jag och Anton fördrev tiden på skolgården;


Klockan 11 var skoldagen slut !

Vi styrde mot en shoppingtur.
Målet var skol/förskolekläder Inför hösten och det blev en hel del 👍

Vi tog en trevlig paus och hade sushilunchdate med denna sköna böna 😍




Efter mer shopping och storhandling återstod det inte så mycket än hem och packa upp, rensa bland kläder (någon som behöver pojkkläder allt från strl 86-104 el tjejkläder 98-116 så hojta!) och laga mat.
Sen drog jag och inventerade 😁

Efter långa diskussioner att E hade på sig alldeles för varma kläder på sig imorse gav jag upp och insåg att hon får känna av det sen att jag hade rätt ☀️😉
Hon var dock taggad för första riktiga skoldagen i första klass
💗💗💗

Själv vandrar jag genom ett soligt Göteborg, snart redo att starta veckans sista arbetsdag 
☀️☀️☀️☀️☀️




När man hinner tänka det värsta...

 
Idag cyklade Elvira med Tilda och hennes mamma till skolan.
Med sig i ryggsäcken hade hon bla baddräkt och handduk, för det skulle bli en cykelutflykt till Härlanda Tjärn.
Mysigt.
När klockan är ungefär 11 ringer Tommy mig till jobbet på jobbtelefonen
(min mobil ligger i ett skåp och jag hör den inte ), det har aldrig hänt innan och då tänker jag att nu har någonting hänt.
Han frågar om jag har numret till skolan, för han måste ringa och prata med dem.
Anledningen är att han fick en notis från GP där det står "Drunkningstillbud i Härlanda Tjärn" , mycket mer än så står det inte vid det tillfället, förutom att det hänt vid 10:20 då han visste att Elvira och hennes kompisar befann sig vid badet.
Tommy brukar inte vara den som hetsar upp sig eller oroar sig..det brukar vara jag som står för det i vår familj.
Min hjärna bara snurrar runt och jag är väldigt lugn för att vara jag.
Jag skickar numret till Tommy som skulle ringa och sedan ringa tillbaka.
Under den tiden snurrar jag mest omkring och hinner tänka det allra värsta, men fokuserar på att inte få panik innan jag vet någonting.
Han ringer tillbaka och säger att han inte får något svar och jag säger att han får googla fram numret till rektorn.
Under denna tiden går jag in på GP:s hemsida och ser att där står mer info nu än det gjorde när T ringde mig första gången.
Nu står det att det är en 11-årig flicka som åkt iväg gråtandes i ambulans efter , som det verkar lyckat upplivningsförsök.
Det verkar ha slutat väl- tack gode gud.
(Elvira och hennes klass var där och såg ambulanserna och brandbilen, vi pratade en del om det hemma sen)
(Bild: gp.se)
 
Jag ringer Tommy och vi "pustar ut".
Känns hemskt att pusta ut över ett annat barns olycka, men första sekunden gjorde jag det.
Sedan dess har jag varit alldeles matt och lite småskakig och många tankar har flygit genom huvudet:
 
Hann flickans föräldrar läsa nyheten innan de fick ett hemskt telefonsamtal från skolan?
Vad var det som hände egentligen som gjorde att hon nästan drunknade?
Hur många peronal var de som övervakade barnen?
Tänk OM det hade varit min E som legat livlös i vattnet...
Tänk OM det varit vi som fick ett fruktansvärt telefonsamtal...
 
Tänk vad fort ens liv kan vändas uppochner, på en sekund, med bara några ord kan livet rasa framför dina fötter utan att du hunnit blinka.
På några sekunder kommer ingenting någonsin bli sig likt igen...
Det kan hända och det kan hända när som helst.
Lägg ingen onödig energi som sådant/sådana som inte förtjänar det.
Ta vara på varandra, visa hur mycket du älskar de som du älskar..en dag kan det vara försent.
 
 
Måtte aldrig någonsin något hemskt hända er
 

Och en sak till:
Håll koll på barnen i vattnet!
En olycka händer så lätt!
 
 
 
 

Tillökning eller inte, det är frågan

 
Jag är i princip uppväxt med katt.. från jag föddes till jag var 15.
Sedan hade jag en i vuxen ålder som flyttade till en bondgård när Elvira föddes.
Nu är dock barnen större och inte lika mycket omvårdnad krävs på samma sätt som när de är riktigt små plus att de älskar katter.
De två gångerna vi passat Alfons har ju Elvira tagit på sig mammarollen och blivit helt förstörd när han åkt härifrån.
 
Vi är riktigt sugna på att utöka familjen med två små katter.
MEN.. det finns en del MEN, som gör att det måste tänkas över noga innan man fattar något beslut.
 
* För det första så är jag mer säker på att två katter är det bästa.. syskon..så de inte slits helt från sin familj och att de alltid ska ha sällskap.
 
* Sen är det ju detta att vi bor i lägenhet och ingen ultimat miljö för en katt att vara ute på, själv är jag lite av åsikten att en katts rätta element är att vara ute och jaga och det känns lite taskigt att ha dem inne hela dagarna..MEN vet de inget annat, alltså inte har varit ute någon gång är det samma sak då?
Målet är ju att så smånigom om flytta till lite lantligare miljö och kanske då vänja de vid det..
 
* Vi gillar att åka på semester... man kan ju inte sticka iväg över en helg på samma sätt och jag måste verkligen veta att det finns potentiella kattvakter.
Vi är borta hela somrarna... kanske är kattpensionat ett alternativ eller är det taskigt?
 
*Det finns en del i vår bekantskapskrets som är allergiska..hur påverkar det? Sitter det alltid i våra kläder så det känns av?
 
 (Bild: google)


Finns det någon som har något tips, råd eller åsikt om någon av dessa funderingar, så bring it on =)
 
 

En bättre måndag..

Idag har det varit studiedag för både mig och barnen och det blev nog lite lyxigare än vanligt.
Medan T och barnen cyklade, käkade glass och badade, befann jag mig i Arendal
(nej, inte kungariket, utan industriområdet)och jobbade, käkade, jobbade, käkade och jobbade lite till:
 
 
Efter 3 timmar inomhus var det lyx att få käka lunch och fika såhär;
Och planera hösten såhär;
 
Märk väl de snygga ränderna efter sandalerna....
 
Vid 15 var det färdigjobbat och vi "tvagade "oss, satte på oss bajsbruna badrockar och intog SPA-avdelningen;
 
Eftersom det var så fint väder ute, så utnyttjade vi inte jättemycket alternativen inomhus, utan badade i poolen utomhus och solade på trädäcket (här hade kunnat komma en solbild på mig och Anette, men eftersom jag ser ut som ett lik i både färgen och stelheten på den bilden, så cencurerade jag bort den)
 
Jag hade aldrig varit här förut , men det var riktigt fint och en otippad oas mitt ute i Skandiahamnen bland containrar, tåg, lyftkranar och lastbilar, som doldes bakom träden.
Hit åker jag gärna en ruggig höstdag och slappar och som kommunalarbetare blir vi sällan bortskämda, så detta var en tipptopp studiedag =)
 
När jag kom hem mötte jag mina kärlekar på lekplatsen och det märks att Anon gått intensivkurs  i dagarna två, för nu cyklar han som aldrig förr...behöver dock finslipa start och stopp lite mer innan man vågar släppa honom lös på riktigt =)
 
Nu var de superpeppade inför att sova, för de tycker de är sååå stora nu så de kan somna själva i samma rum.
Elvira tog sängen och Anton den lilla rosa fotöljen..
De fick en chans, som de sabbade , men snäll som jag är fick de en till och jag misstänker att den snart är sabbad också, så jag får göra mig redo =)

Han kan cykla!

 Övernattningen gick alla tiders och efter frukosten åkte hela gänget med Tildas familj till klädkällaren.
Jag passade på att köpa presenter inför kommande kalas och vid två var det dags att cykla iväg:
 
 
När tjejerna var avlämnade på kalaset fanns det bara ett mål för Anton:
Att lära sig cykla utan stödhjul.
Vi övade en del i våras och sen kom det liksom av sig och eftersom A inte är riktigt lika enveten och fokuserad som sin syster så tar det lite tid.
Bara en liten stund i början behövdes det hålla i handtaget..
 
Men skam den som ger sig...med glassmutor....
 
...Mååånga pauser..
 
..Och en vurpa..
 
 ..Så blir man riktigt vass tillslut..
 
 Början..
 
 
 ..Lite senare..
 
...Och slutet... 
 
Duktig kille som verkligen börjar bli stor...
nu kan han säga R (fast han slarvar oftast)
OCH cykla.
 
 

Veteranmarknad,första doppet och sleepover

Idag var Tommy först upp ur sängen för första gången sedan Jesus gick i sandaler.
Anledningen var att han var peppad på att dra till Nossebro på veteranmarknad.
Han har varit där många gånger förr, men denna gången ville vi följa med.
Så Alfredsson on tour var på G strax efter 9 på vägarna igen:
 
 
Vi stannade i Fåglum för att tanka och tyckte ortsnamnet verkade bekant tills vi tittade upp och såg Ginzaflaggorna =)
 
Framme...
 
Barnen spanade mest på godis och lekskasbilar (såklart) och Tommy försökte göra fynd till sina moppedelar.
Jag gled mest med i hopp om att hitta något kul.
 
Anton köpte en legogubbe.. det var det enda.
Inga moppedelar för Tommy och inget fynd för mig och Elvira heller.
Så vi spanade på lite fräcka bilar innan vi rullade vidare...
 
I skrik och panik satte vi oss i bilen.
Elvira var nämligen helt inne på att bada i utomhusbassängerna som låg i anslutning till marknaden. Detta ville inte Tommy, så E skrek som en besatt i minst 10 minuter.
GAHHHH.
Vi hade packat badväskan med siktet inställt på Gräfsnäs och badplatsen vid Anten och när vi väl kom dit tyckte hon det var fint och mysigt och blev ganska nöjd igen.
Tack för det!
 
Och kan ni tänka er... den största badkrukan av oss alla..jagsjälv, tog årets första dopp.
Helt okej temperatur med andra ord =)
 
Frampå eftermiddagen drog vi hem och bestämde att nästa gång ska vi åka det gamla tåget också =)
 
Väl hemma blev det lite städ och sedan kom vår nattgäst Tilda på besök, så efter middagen blev det film och lördagsgodis.
 
 
För en halvtimme sedan var det dags att borsta tänderna och göra sig redo inför natten...
 
..Och gå och sova..
 
Nu får vi se hur lång tid det tar innan de kommer till ro.. Elvira har redan hunnit vara uppe en gång och frågat om de får komma upp en stund.. men ger man lillfingret så tar det hela handen *haha*
Så de bestämde sig för att läsa istället.
Helt okej =)
 
Nu blir det väl en film kan jag tänka så får jag snart gå och tjuvlyssna om det hörs något fnitter eller om de kommit till ro.
Ha en trevlig lördgakväll!

På fredagskvällen bubblar det i blodet...

... Man e galet laddad för helg!!!
Vilken högsommardag vi haft idag
 ☀️☀️
Erika kom och mötte mig vid jobbet och vi åkte hem hit och flyttade ut fredagsmyset i solen!
Chips , rosé och mys .. Allt medan Tommy gjorde paj och sallad i köket
😍






Riktigt skönt att bara sitta där och tjöta!
Och när pajen var klar, bar vi ut allt och fortsatte njuta av sommarkvällen 
☀️


Bästa starten på helgen 
💗💗💗
Nu säger jag godnatt och laddar inför morgondagen 
🚘☀️💦👨‍👩‍👧‍👦🍦🍫🍴🏊🏼


En lite bättre torsdagskväll

Å, torsdagkvällen är NÄSTAN bättre än fredagskväll, men bara nästan.
Nu har man ju liksom både fredag, lördag OCH söndag framför sig.
Fantastiskt!
 
Även idag har Elvira "sluppit" fritids och fått hänga med Tilda och hennes familj för tredje gången denna veckan.
Oerhört snällt.
Jag fick lite bilder skickat till mig på dagen och jag ser att hon har haft det riktigt bra ♥
 
 
Som sagt så kom ju sommaren lagom till semestern tog slut, men det är väl inget och hänga läpp för, utan göra så mycket som möjligt som man inte kan göra årets resterande 10 månader.
 
Så medan jag var på väg hem så slängde T ihop en sallad med fullkornspasta, halloumi, bladspenat, gurka, tomat, oliver och Pesto och så drog vi till Kåsjön;
 
Familjens modigaste =)
 
Barnen brås sannerligen på sin far när det gäller att retas och vara skadeglad. Trots att de vet hur mycket jag hatar fåglar, lockade de till sig kanadagässen , så jag fick stå och trycka bakom ett träd tills de gått därifrån.
 
Det blev en lite lyxigare torsdagskväll i vacker solnedgång
 

Det hjälpte föga att blunda för verkligheten

När klockan ringde 04:49 imorse ville jag barakrypa ännu längre in under täcket.
Det är liksom inte alls kul att gå upp mitt i natten, särskilt inte efter en natt med asfaltsläggning utanför dörrn (nästan) och en unge som ber att bli kliad på ryggen mitt i natten.
Men, jag hade inget val och när jag klev upp och gjorde mig iordning kom jag och tänka på gårdagens blogginlägg och hur jag skulle förhålla mig till verkligheten... att låtsas som att allt är bra.
Det hjälpte i en timme ungefär, sen kom den ikapp mig- verkligheten.
Sanningen är att jag fortfarande är lite skakis över morgondagens dramatik.
 
Klockan 06:10 närmar jag och min kollega oss (tack gode gud att vi var två) vår arbetsplats, när en man står still och alt 1 : Låtsas prata i telefon alt.2 ringer någon som inte svarar.
Så fort vi passerar  börjar han följa efter oss..hack i häl.
Vi ökar takten succesivt, jag tar till nyckeltricket genom att sticka en nyckel mellan varje finger redo för attack... Ropar högt och tydligt GODMORGON till de som står och väntar på oss och fort som fan lyckas öppna dörren och stänga innan han kommer ikapp.
 
Lite skakis  försöker jag med bultande hjärta övertyga oss om att jag är paranoid och att han inte alls hade onda avsikter..fram till dess att vi märker att han fortfarande befinner sig utanför , för att tillslut komma fram till dörren och försöka ta sig in och sedan ringa på dörrklockan.
Vi öppnade såklart INTE och ringde polisen för att snacka lite.
Sen försvann han.
 
Kanske inte låter så farligt, men det var riktigt obehagligt.
För det första: Varför följer han efter oss?...varför försöker han komma in?...Hade han velat fråga efter vägen hade han väl gjort det direkt? Klockan 6:10 på morgonen dessutom.
Nä, mycket mysko och ytterligare en påminnelse om vår sjuka värld.
 
Jag fick sluta tidigt  i alla fall och hämta kidsen ♥
Och den här synen gör att jag återigen ska förtränga allt ont;
 
 
 
Anton älskar sin nya gitarr och idag fick han äntligen nya strängar så han kan spela på riktigt
 

Om jag blundar tillräckligt hårt...

Fan.
Vart är världen på väg?
Det mördas, det brinner , det våldtas som aldrig förr.
Vart är vårt land på väg?
Mörkrädd är bara förnamnet... det blir inte bättre att vi håller på att se de sista Johan Falk-filmerna heller.
Så brutala, men säkert inte helt ovanliga scener ur verkligheten för människor som lever i en helt annan verklighet.
Jag vill tro att människor är goda, att det kan bli fred på jorden och att man kan lita på alla.
Tyvärr vet till och med jag att det inte är så.
Fan igen.. ska man behöva vara rädd för att kliva upp ur sängen på mornarna, för att åka buss, för att vara ute och träna och till och med för att gå på IKEA???
Det är något som är jävligt skevt och så ska det inte behöva vara.
 
Om jag blundar lite till för verkligheten så kanske den inte kommer ikapp mig?
Jag ska göra ett försök i alla fall... 
Kan ju börja med att publicera sommarsemesterns sista bilder som jag hittade när jag skulle importera bilder från vattenkameran till datorn.
 
 
 
 
Jag fortsätter blunda tills jag somnar så ska jag vakna imorgon och ialla fall låtsas att världen är en bra plats!

Vardagshjältar

 
Lång måndag idag..inskolningar..nu är det igång på riktigt.
Men jag är ganska taggad faktiskt.
Det blir en bra höst, det här, det känner jag på mig.
 
Anton var inte vidare värst glad imorse när det var dags för förskolan igen, men när jag ringde för att höra efter en stund efter lämning så var han glad igen.
 
Elvira, däremot , är en riktig lyxlirare.
Grannarna och Elviras bästis Tildas familj har tagit sig an henne hela dagen då Martina hörde att hon inte ville vara på fritids.
De har fortfarande semester och tyckte Elvira kunde hänga där.
Så även imorgon.
Elvira är nöjd och glad och jag är så tacksam som har så fina människor i min närhet.
Tack familjen Lundin!
Det betyder jättemycket.
 
 
Tjejerna
 
 








Hej och välkomna till min blogg!
Jag som skriver heter Anna, är 30+ och bosatt i Göteborgstrakten. Gift med Tommy som är pappa till våra gullungar Elvira [080424] och Anton [100713].
I min blogg, som är mitt livsarkiv sedan några år tillbaka, kan ni läsa om mitt vardagsliv med allt var det innebär som småbarnsförälder.
Jag hoppas ni gillar det ni läser, för ni är välkomna tillbaka när ni vill... Dag som natt! ^^
Lämna gärna en kommentar, så att jag vet att ni varit här! ♥

Kontakta mig: anna.82.s@hotmail.com




RSS 2.0